Eskilstuna skrällde och värvar från England

Publicerat i: Allmänt Amanda Nildén, Anna Oskarsson, Ayinde Halimatu, Caroline Seger, Emelie Henriksen, Emma Koivisto, Emma Kullberg, Felicia Rogic, Filippa Angeldahl, Jonas Eidevall, Julia Roddar, Julia Tunturi, Julia Zigiotti Olme, Kaisa Collin, Loreta Kullashi, Magnus Karlsson, Matilda Plan, Sofie Svava, Sonia Okobi, Stina Blackstenius, Vaila Barsley, Vilde Bøe Risa
Eskilstunas prestation mot Rosengård är utan tvekan den bästa lagprestationen jag sett så här långt. Laget vann i Malmö och de gjorde det rättvist. Göteborg körde över Växjö och visade att man förtjänar favoritstämpeln.
 
Först och främst säger jag grattis till Eskilstuna för en väl genomförd match mot Rosengård (mer om det nedan), men först ska jag också säga grattis till klubben, som värvat in försvarsspelaren Amanda Nildén från Brighton Hove Albion.
Nildén är 21 år och har representerat såväl BP som AIK i elitettan samt gjort 36 landskamper för Sveriges U-17, U-19 och U-23. Amanda Nildén har spelat såväl vänsterback som vänster mittfält. I Brighton gjorde hon tio framträdande under säsongen 2019/2020 och är bokförd för en assist.
- Vi förstärker vårt lag med en ung svensk försvarsspelare. Vår defensiva balans ökar och det här ger oss fler möjligheter att spela andra formationer än trebackslinje. Amanda har internationell erfarenhet, är en bra passningsspelare och vi ser fördelar med att hon är vänsterfotad, säger Magnus "Munken" Karlsson till klubbens hemsida.
 
Fredagens matcher:
 
FC Rosengård - Eskilstuna United 1-2
Rosengårds målnolla i antal insläppta mål är spräckt. Rosengårds förlustnolla är spräckt. Eskilstunas förlustnolla är intakt och det var faktiskt helt i sin ordning. Coachkampen mellan Jonas Eidevall och Magnus "Munken" Karlsson vanns av den sistnämnde; med råge. Eskilstunas matchplan var vattentät och vilket enormt jobb United lade ner. 
Den taktiska uppställningen innan match visade att Eskilstuna tänkte spela 3-4-3. Naturligtvis gjorde de inte det. Anna Oskarsson var uppsatt som yttermittfältare, men hon spelade ytterback. Kaisa Collin var uppsatt som central forward, men hon spelade yttermittfält. Kvar som forwards fanns Felicia Rogic och Loreta Kullashi.
Jag tycker att detta var den starkaste laginsats jag sett i allsvenskan så här långt och det var naturligtvis Eskilstuna United som svarade för den. Jag tycker inte att de parkerade bussen, utan de anföll med total balans. De valde att gå framåt när de hade laget med sig och de höll sitt lag så oerhört snyggt kompakt över samtliga 95.30 minuter. Halimatu Ayinde var grymt bra och tillsammans med Fanny Andersson på mitten vann de mittfältskampen. Rosengård körde fast gång på gång och kom inte till några riktigt farliga lägen, ens när de jagade reducering. Samtliga i Eskilstuna vann dessutom sin individuella match och för att ge ett exempel på det så är det bara att titta på hur Anna Oskarsson raderade ut Sofie Svava på kanten. Rosengård blev stillastående, temposvaga och fantasilösa när Eskilstunas försvarsspel fungerade så bra som det gjorde. Både Rogic och Kullashi hjälpte till djupt nere på egen planhalva och sedan har Eskilstuna även en riktig försvarsgeneral i Vaila Barsley. Mot Rosengård kan man även lägga till Matilda Plans fantastiska duellspel. När sedan Julia Tunturi körde lite fast i den första halvleken så kom Sonia Okobi in och lyfte sitt lag genom att vara en viktig tvåvägsspelare.
Rosengård fick ett mål bortdömt för offside efter 65 minuter, vid ställningen 2-0 till Eskilstuna. Bildvinkeln jag har är inte optimal, men jag har försökt skärskåda situationen genom att pausa bilden vid tillslagsögonblicket och jag kan inte se att det ska vara offside. Jag tycker att Rosengård borde haft sitt reduceringsmål redan efter 65 minuter och att assisterande domare Jilan Taher hade fel där. I stället kom reduceringen efter 74 minuter, genom Caroline Seger.
Mer tycker jag inte att Rosengård skapade som var någon fara för Emelie Lundberg, i Eskilstunas mål. Anna Anvegårds avslut var enkelt för henne att ta och Caroline Segers nick var en bra bit utanför. Närmare kom inte Rosengård och jag lyfter på hatten och säger grattis till Eskilstuna till en väl genomförd match.
 
Göteborg - Växjö 4-0
Det blev kattens lek med råttan på Valhalla i Göteborg. Växjö hade ingen chans och innan Stina Blackstenius 1-0 efter 17 minuter så hade Julia Zigiotti Olme, Emma Koivisto och Julia Roddar chansen att ge sitt lag en ännu tidigare ledning. Växjö tog sig aldrig ur Göteborgs presspel och varje gång de fick bollen blev det en stressad passning. De få gånger som Växjö tog sig hela vägen fram till Göteborgs backlinje så klev Emma Kullberg fram och avstyrde. 
På innermittfältet styrde och ställde Vilde Bøe Risa, Filippa Angeldahl och Julia Zigiotti Olme, med den sistnämnde som offensiv kraft. På kanterna firade Julia Roddar och Emma Koivisto stora triumfer och högerback i Växjö Emelie Henriksen hade en jobbig första halvtimme mot Roddar.
För att hitta Växjös problem i denna match så väljer jag att lyfta fram Göteborgs 3-0-mål som ett exempel. Julia Roddar spelade in ett inlägg mot Emma Koivisto, varpå alla Växjös försvarsspelare hade fokus på Koivisto, samtidigt som Pauline Hammarlund glömdes bort på bortre stolpen. I mitt tycke är det ett tecken på att Växjö dels var stressade och dels blev oorganiserade mot Göteborgs anfalls- och försvarsspel.
Givetvis agerade Göteborg som ett guldlag med pondus, självförtroende och spelskicklighet. De hittade vinklar och trianglar i sitt anfallsspel och Växjö blev stressade och på gränsen till desorienterade. Växjö såg ut som ett lag för elitettan men samtidigt är det orättvist att döma småländskorna mot Göteborg. Det är mot de andra förväntade bottenlagen vi ska jämföra Växjö; inte mot en guldaspirant.