Rosengård har tyngd, kraft elegans, intelligens och speed

Publicerat i: Allmänt Ali Riley, Anam Imo, Anke Preuss, Antonia Göransson, Caroline Seger, Clara Markstedt, Elisabet Gunnarsdottir, Elise Kellond Knight, Emily Gielnik, Erling Nilsson, Eveliina Summanen, Hanna Bennison, Jelena Čanković, Jennifer Falk, Jessica Samuelsson, Johanna Rytting Kaneryd, Jonas Eidevall, Jutta Rantala, Katie Fraine, Katrine Veje, Nathalie Björn, Sanne Troelsgaard, Sofie Svava, Therese Sessy Åsland, Therese Sjögran, Zećira Mušović
Vad sjutton är det som händer egentligen? 16 mål på två matcher! Sju mål på två matcher! Rosengård måste ha slagit något slags rekord och även Mimmi Larsson.
 
För personlig del så har mitt vanliga arbete startat och det är som lärare. Under hela sommaren har jag kunnat uppdatera er med flera blogginlägg i veckan. Jag ska verkligen göra mitt bästa för att uppdatera er även nu.
Det går hur som helst inte att utelämna FC Rosengårds slakt av motståndare den senaste tiden. Laget snittar just nu närmare 3,5 mål per match och släpper in knappt ett per match. Trots det leder de inte serien och det beror på att de hade en start som var sådär. I de tre första matcherna vann de två och förlorade en, men gjorde endast ett mål per match. Efter det har laget gjort 31 av lagets 34 gjorda mål och det innebär ett snitt på nästan 4,5 mål per match. De har heller inte släppt in mer än ett halvt mål per match. För att rabbla mera fakta så har Mimmi Larsson gjort elva mål så här långt och tio av dem har hon gjort i de fem senaste matcherna. Larsson skrev jag om i mitt förra inlägg där jag pratade om hur ruskigt tung och svår hon är för motståndarna att möta just nu, men det är givetvis inte hela sanningen. För att få hela sanningen så behöver man titta på helheten och där är Rosengård, tillsammans med Göteborg, helt överlägsna i år. Den 23 augusti möts de och segraren där sitter i en synnerligen bra sits till att vinna guldet. 
Om man tittar på helheten när det gäller Rosengård så behöver man börja utifrån. Klubben har en bra strategi i att värva spelare som passar in och den strategin är ju uppbyggd av först sportcheferna Erling Nilsson och senare av Therese Sjögran. De tillsammans med framförallt tränare Jonas Eidevall har verkligen prickat rätt i spelare de värvat in. I vissa sammanhang pratar man i nedsättande termer om sekter om lag som inte byter folk, men i själva verket handlar det om kontinuitet. I Kristianstad har Elisabet Gunnarsdóttir suttit länge och skapat en grupp som fungerar tillsammans. I Piteå och Vittsjö är det likadant. 
Jag tycker att Eidevall skapat ett spelsätt som är svårt för motståndarna att försvara sig mot samtidigt som alla verkar inordna sig sättet att spela på. Det finns en tydlighet i det Rosengård gör. De startar alltid sina anfall med att rulla runt i trebackslinjen och när de väl hittar fram så går det undan. De kan dessutom anfalla såväl centralt som på kant och de kan spela kort och de kan spela längre. De är helt enkelt svåra att ha en strategi emot. För att klara detta krävs kvalitet av yppersta klass. Alla lag har och måste ha en strategi men man måste också ha spelare som vill och klarar av att följa matchplaner. Det har Rosengård.
 
För att gå vidare ut på plan så finns målvakten Zećira Mušović längst bak som en trygghet. Hon har pondus och karisma som få och är dessutom en väldigt bra förebild. Laget har en backlinje som är skickliga passningsspelare men också duktiga duellspelare. I går mot Linköping spelade Nathalie Björn, Katrine Veje och Glódis Perla Viggosdóttir, men de har också Malin Levenstad som är minst lika bra.
De har ett centralt mittfält som besitter såväl tyngd, kraft elegans, intelligens och speed i Jelena Čanković, Caroline Seger och Sanne Troelsgaard. Om deras ork och kraft skulle ta slut kan de alltid stoppa in Hanna Bennison eller Anam Imo. På kanterna har laget snabbhet och spelare som kan slå sin motståndare i en-mot-en-situationer och jag tänker då på Sofie Svava och Jessica Samuelsson, som spelade där igår, men det kan lika gärna vara Ali Riley eller Johanna Rytting Kaneryd.
Mimmi Larsson och Anna Anvegård har svarat för elva respektive sex mål så här långt. Båda är ruskigt vassa och Larsson är kanske den spelare som är i bäst form av alla allsvenska anfallare just nu, men svaret behöver som sagt också sökas längre bak i banan. Rosengård är helt enkelt kompletta och ändå kan det bli svårt för dem att vinna guldet, eftersom Göteborg heller inte är direkt svaga.
 
I omgång tio blev det som jag trodde; det vill säga att Kristianstad tog över tredje platsen efter Linköping. Det som är KDFF:s stora förändring inför detta år är att de faktiskt värvat spelare som betyder mycket för laget. Jag tänker framförallt på Therese Sessy Åsland och Eveliina Summanen och Jutta Rantala. Jag hade också sett fram emot att få se Elise Kellond Knight, men där satte ju skadan stopp för det. Kristianstad har en ytterst svår bortamatch på söndag mot KIF Örebro, men jag tror definitivt att Kristianstad är i toppen för att stanna. KDFF:s motståndare i går har större problem, eftersom de inte gör mål. Däremot fortsätter målvakten Katie Fraine att göra bra matcher. Växjö har också värvat in förra landslagsspelaren Antonia Göransson, men jag tror inte att hon kommer att kunna påverka laget så pass mycket att deras läge förändras.
Återigen måste jag erkänna mitt tillkortakommande i att bedöma straffar. För mig blåste domare Laura Rapp en straff, som jag kan inte kan begripa. Ja, om man blåser frispark utanför straffområdet så ska det vara straff. Det finns dock en viss skillnad i straffområdet i samband med hörnor och det är att det är tight. Det borde i så fall kunna bli straff varje gång det blir hörna med den bedömningen och så tycker jag inte det får vara på högsta nivå. Ju fler gånger jag ser situationen ju mer känner jag hur mitt tränarblod svallar. Om jag hade varit tränare för Växjö hade jag varit skogstokig.
 
Jag måste säga att jag just nu imponeras över Umeås framfart. Senaste förlusten kom på hemmaplan mot Rosengård för fem omgångar sedan och laget klättrar succenssivt uppåt. I går besegrade de Eskilstuna med 1-0 och nu är laget sexa i tabellen. De är dock inte på någon säker mark eftersom det endast är fyra poäng ner till nedflyttning.
Eskilstuna, däremot, är en av de mest negativa överraskningarna och har presterat ömsom vin och ömsom vatten.
Det gäller också Piteå, som just nu sjunker som en sten genom tabellen. En tröst för laget är att de faktiskt kom tillbaka efter ett underläge med 0-1 mot Djurgården, men jag tror nog att PIF hade velat och behövt en trea. 
 
I Vittsjö besegrade Göteborg hemmalaget med 2-0, sedan Rebecka Blomqvist och Natalia Kuikka gjort målen. 
I Vittsjö gjorde Anke Preuss sin första match från start och nog borde hon ha tagit Göteborgs andra mål. Det är oerhört att bedöma hennes insats utifrån ett enda ingripande, men sådant är livet för målvakter. Det är en utsatt position där ett enda mindre bra ingripande kan kosta väldigt mycket.
Jag såg inte mycket av matchen men jag kan konstatera att jag under en lång period hyllat lagets offensiv. Två saker satte sig på min näthinna och det var Emma Kullberg när hon helt enkelt plockar bort Emily Gielnik i en djupledslöpning, bara genom styrka och snabbhet. Det andra var när målvakten Jennifer Falk läste av en djupledspassning som var ämnad för Clara Markstedt och helt enkelt slänger sig framför fötterna på den framrusande Vittsjö-anfallaren och tar bollen i sin ägo. Göteborgs defensiv är inte dålig den heller.