Stjärnorna underpresterar och lagen firar triumfer

Publicerat i: OBOS Damallsvenskan Anna Anvegård, Djurgårdens IF, FC Rosengård, Hanna Folkesson, Jelena Čanković, Kopparbergs/Göteborg, Lina Hurtig, Linköpings FC, Mia Jalkerud, Nilla Fisher, Olivia Schough, Stina Blackstenius, Violah Nambi, Vittsjö GIK, Växjö DFF
Djurgården värvade stjärnor och underpresterade. Linköping värvade stjärnor och underpresterade. I dag spelade LFC definitivt bort sig från toppstriden när de föll mot Växjö på bortaplan. 
 
Olivia Schough, Hanna Folkesson, Nilla Fischer och Stina Blackstenius är aktade och etablerade namn i svensk damfotboll, men de har inte lyft sina lag. Att värva till sig stora spelare ställer höga krav på ledningen. Jag tycker varken Djurgården eller Linköping lyckats att få ihop sina lag av de så kallade stjärnvärvningar man gjort. 
Linköping ligger femma och är långt ifrån någon som helst gulddiskussion. Djurgården ligger under strecket och är långt ifrån ett nytt kontrakt, sett till prestation. Sett till poäng är man endast två poäng ifrån.
När jag sett Djurgården så har deras försvarsspel varit undermåligt. För Linköpings del har det felat i deras anfallsspel. Det känns inte som dessa båda lag drar åt samma håll internt. I LFC känns det som att mycket ska gå via Lina Hurtig på vänsterkanten och då blir man lättlästa. I DIF:s försvar har det i vissa matcher varit rena kaoset och när man dessutom väljer att sätta sin bästa målskytt (Mia Jalkerud) på bänken så blir det svårt för dem. Nej, jag har ingen insyn i DIF men visst måste man få tycka att det är konstigt att Jalkerud inledde på bänken mot Rosengård. Uppenbarligen var hon inte skadad eftersom hon kom in redan efter 12 minuter och gjorde också mål.
Växjö å andra sidan har blivit av med sina stjärnor och istället fått i hop ett lag som tar de poäng man behöver och lite till. Rosengård värvade såväl Anna Anvegård som Jelena Čanković från Växjö och som tack för det tog Växjö en poäng mot ligaledaren.
Även Vittsjö har fått ihop ett lag som drar åt samma håll och det har inte alltid varit på det viset. Nu verkar laget dra åt samma håll och då levererar de på hög nivå.
 
Att Växjö kan slå Linköping är något symptomatiskt med tanke på mitt resonemang ovan. Växjö är ett lag; det är inte Linköping just nu. Ett kollektiv som drar åt samma håll är alltid starkare än enskilda individer på en plan. Det är en gammal hederlig svensk lagbyggartradition. Alla vet det.
KIF Örebro och Eskilstuna United är också klubbar som fått ihop sina lag och presterar över vad, i alla fall jag, förväntat mig.
 
Till att titta på utifrån så drar jag mina slutsatser. FC Rosengård har en massa stjärnor och de presterar på högst nivå av alla lag i ligan. Jag tror att det beror på att det finns en tydlighet och strategi. Jag tror att det finns en tydliga ramar i Rosengård, Eskilstuna, Örebro och Vittsjö. Jag tror att det finns en revanschlust hos Växjö, som säger till dem, att vad ni än tar från oss så kommer vi att komma tillbaka starkare. 
Sedan är det också en gammal känd sanning att framgång föder framgång. Vittsjö har medgång och även om de spelar dåligt, som senast mot Kungsbacka, så kniper de tre poäng. De är också under-dogs; de har inget att förlora.
Samma sak gällde Växjö i dag på Myresjöhus arena. De tog emot stjärnspäckade Linköping och kunde egentligen bara köra på som den under-dog de faktiskt var innan match. De körde på så pass bra att de vann med 1-0 efter mål av Violah Nambi i slutskedet av matchen.
 
Också var de bara tre. Det är bara tre lag som kan vinna SM-guldet kvar. Rosengård, Vittsjö och Kopparbergs/Göteborg. Det är dessa det handlar om. På lördag möts Rosengård och Göteborg och då tror jag att jag kan skriva; "också var de bara två".